02.12.2020

365 dagar i John Nurminens Stiftelse

Det var en varm och solig dag sommaren 2019. Vi hade just kommit med båt till det idylliska Farmors café på Högsåra. Vi brukar åka dit varje sommar med hela familjen för att äta lunch. Under färden hade vi saktat farten ett par gånger: vi blickade besvikna på bälten av blågröna alger som flöt i havet och undrade när de skulle nå stranden vid vår stuga. Efter lunchen steg jag in på caféet för att hämta Farmors berömda efterrättskakor. Då råkade jag se John Nurminens Stiftelses årsberättelse i restaurangens bokhylla. Jag hade hört om stiftelsen många gånger och beundrat dess otröttliga arbete för Östersjön, men på en ganska allmän nivå. Jag hade inte studerat stiftelsen desto mer. Jag började läsa årsberättelsen med intresse, och snart var jag positivt överraskad. Det såg ut som om stiftelsen gjorde en hel del konkret och effektivt arbete för Östersjöns bästa. Årsberättelsen rapporterade på ett transparent sätt om stiftelsen och dess verksamhet. Konkret och effektivt arbete och transparent rapportering är viktiga värderingar för mig. Då beslutade jag att ta reda på mer om stiftelsen och dess verksamhet.

I fjol höstas blev jag efter många omvägar och tillfälligheter invald i John Nurminens Stiftelses styrelse. En cirkel blev sluten. Jag har varit intresserad och inspirerad av havet ända sedan jag var liten, även om jag tillbringade barndomens somrar vid en älv. Jag hade också sett hur havens och särskilt Östersjöns tillstånd blev sämre. Havet var inte längre detsamma som i min barndom. Jag var väldigt entusiastiskt över att jag nu fick chansen att arbeta för havet. När man tittar på de rådande megatrenderna, ser man att ett systematiskt återkommande drag hos dem är förändringar i naturen, klimatförändringens effekter och en minskning av naturens mångfald. Vi måste handla medan vi fortfarande kan.

Arbetet i John Nurminens Stiftelses styrelse har varit ytterst givande. Den här djupdykningen i stiftelsevärlden är min första. Tidigare har jag verkat i företag och föreningar. På en kort tid har jag insett vilken stor samhällelig styrka stiftelserna har. Stiftelser grundas för evigt och därför har de ett annorlunda syfte och en annan karaktär än andra sammanslutningar. I den här sektorn finns allt från stipendiestiftelser som verkar som grå eminenser till operativa stiftelser som aktivt arbetar för deras syften. Det händer mycket i John Nurminens Stiftelse, som har många järn i elden. Jag måste regelbundet stanna upp och påminna mig om stiftelsens vision, dvs. om dess eviga syfte: ett blomstrande kulturarv på stranden till ett rent hav. Vi har fokus på Östersjön i allt vi gör och vi arbetar opartiskt endast för Östersjöns bästa.

Jag tror att alla aktiviteter handlar om människor. Det har varit inspirerande att få se hur skickliga experter stiftelsen har i sin tjänst och hur deras passion och ambition syns i stiftelsens resultat för Östersjöns bästa. Jag vågar påstå att stiftelsen, tillsammans med dess samarbetsnätverk, är en av de allra effektivaste aktörerna som främjar Östersjöns status i hela Östersjöområdet. Åtgärderna har särskilt inriktats på att minska avrinningen av fosfor i havet, som är en stor orsak till att havet eutrofieras och till exempel för att blågröna alger uppkommer. Bland stiftelsens största framgångar är avlägsnandet av fosfor på de största avloppsreningsverken i S:t Petersburg åren 2005-2011 och förhindrandet av avrinningen av fosfor från gödselmedelsfabriken Fosforit i floden Luga i Ryssland år 2012. Dessa åtgärder, som haft en positiv inverkan på Östersjöns tillstånd, har kallats för världsrekord i havsskydd. Stiftelsen har under åren 2005–2020 inlett över 40 projekt för Ett Rent Östersjön, och totalt 25 av dem har redan slutförts. I samarbete med andra aktörer har stiftelsen lyckats minska den eutrofierande fosforbelastningen i Finska viken med cirka 75 procent på knappt tio år.

De frågor som gäller miljön och havens status är så stora att ingen klarar av att åstadkomma förändringar ensam. Nu när de största fosforutsläppen som orsakar punktbelastning i huvudsak är åtgärdade är det mycket dyrare att förhindra att ett enskilt ton fosfor kommer ut i havet. Just nu rinner cirka 30 000 ton fosfor ut i Östersjön varje år. Under de värsta åren är mängden mer än 70 000 ton. Enligt skyddskommissionen för Östersjön borde den årliga fosforbelastningen minskas till 22 000 ton för att Östersjön ska kunna få en god ekologisk status igen.  8 000 ton är en enorm mängd, som 8 miljoner en liters vattenflaskor. Klimatförändringen ökar nederbörden och värmer upp vattnet, vilket absolut inte gör arbetet lättare.

En annan knivig fråga är den fosfor som redan finns i havet. Det är rätt svårt att avlägsna fosfor som runnit ut i havet under århundradenas lopp och särskilt under de senaste årtiondena. Tills vidare finns det ingen effektiv metod att göra det, men stiftelsen fortsätter att kartlägga nya projekt som gör det möjligt att avlägsna fosfor som redan finns i havet. Var och en av oss kan hjälpa till med att minska fosformängderna och att därigenom förbättra Östersjöns tillstånd, till exempel genom att äta fisk som fångats hållbart i Östersjön. Att äta fisk hållbart fångad fisk från havet är faktiskt en jackpot: det hjälper havet, klimatet och är också extremt hälsosam mat.

Utöver den rena Östersjön står den marina kulturen högt på stiftelsens dagordning. ”Det finns inget hav utan en marin kultur”, som stiftelsens verkställande direktör Annamari Arrakoski-Engardt brukar säga. Om vi låter havet dö, dör också den marina kulturen. När jag besöker stiftelsens lokaler tar jag alltid tillfället i akt att studera gamla sjökort och föremål från fartyg. Jag har alltid fascinerats av berättelser om smugglare, lotsar, fyrvaktare och sjöfarare. En del av stiftelsens samlingar kan nu skådas coronasäkert i det digitala museet som stiftelsen grundat. Det lönar sig att göra ett besök.

I stiftelsens styrelse finns spetskompetens och erfarenhet av många olika slag. Styrelsen arbetar aktivt, ofta även i mindre arbetsgrupper som utarbetar förslag till hela styrelsen. Jag ansvarar för att utveckla stiftelsens strategi.  Under det senaste året har vi gått över till en smidig modell i strategiarbetet. Målet är att snabbt reagera på förändringar i omvärlden genom att anpassa verksamheten. Det har varit inspirerande att se den passion för Östersjön och den starka viljan att arbeta för att förbättra havets tillstånd som förenar hela styrelsen. Stiftelsens grundare och styrelsens ordförande Juha Nurminen har naturligtvis en alldeles central roll. Jag tror att stiftelsens människoorientering, mänsklighet och vilja att arbeta för andra människors bästa har sin grund i Juhas vidsynthet, tillgänglighet och tankevärld. Jag har lärt mig mycket av honom under det senaste året.

I sommar åkte vi åter på lunch till Farmors Café. Den här gången stötte vi inte på några band av blågröna alger. Algläget varierar naturligtvis under sommaren, men det är i varje fall klart att stiftelsen och dess samarbetspartner, tillsammans med de övriga organisationerna som arbetar för Östersjön, redan under de senaste 10 åren har åstadkommit någonting ganska unikt. Vi kan ändå inte vila på våra lagrar, utan det gäller att fortsätta det otröttliga arbetet för Östersjöns bästa. Effekterna av de åtgärder som vi genomför nu blir synliga långsamt, kanske först om 30 eller 50 år. Trots det är vi ännu inte för sent ute. Om vi alla drar åt samma håll och gör konkreta gärningar för Östersjöns bästa kan våra barnbarn och deras barn åter njuta av oförglömliga upplevelser vid ett rent Östersjön, precis som vi fick göra när vi var barn.

Tommi Juusela
Styrelsemedlem i John Nurminens Stiftelse

Relaterade länkar