27.08.2010

Betydelsen av S:t Petersburgs avloppsrening för Finska viken betonades på Club Itämeri-möte

Club Itämeri, John Nurminens Stiftelses första evenemang för intressentgrupper, arrangerades den 26 augusti och samlade cirka 100 gäster i Sanomahuset. Gästerna bestod av uppbackare och intressentgrupper för stiftelsens projekt Ett rent Östersjön. Club Itämeri-mötet öppnades av mötesvärden, Sanoma Abp:s styrelseordförande Jaakko Rauramo. Övriga talare på mötet var miljöminister Paula Lehtomäki, ordförande för S:t Petersburgs vattenverk Felix Karmazinov och styrelseordförande för John Nurminens stiftelse Juha Nurminen.

Ingenting är omöjligt – talarna berömde S:t Petersburgs prestationer

I sitt anförande berättade Rauramo om Sanomas motivation för att bistå stiftelsen. ”Det är onödigt att vi plågar oss med klimatfrågor som vi inte kan påverka.Men Östersjöns fosforutsläpp kan vi påverka”, konstaterade han. John Nurminens stiftelse och Sanoma ingick ett treårigt samarbetsavtal i april. Tack vare samarbetet får John Nurminens stiftelse synlighet i Sanomas medier för sin insamlingskampanj ”Ingenting är omöjligt” som startade i juli. Kampanjen är synligt framme på stiftelsens webbplats och sågs för första gången i Sanomas medier i juli.

Juha Nurminen berättade i sitt tal om hur stiftelsens projekt framskrider och påminde alla närvarande om skalan på S:t Petersburgs projekt. Som ett resultat av projektet kommer vi i slutet av året att närma oss en minskning på 1 000 ton fosfor från S:t Petersburgs avloppsvatten, vilket är nästan 30 % av all fosfor som rinner ut i Finska viken. Han påpekade att man talar mera om fritidsbåtarnas wc-vatten än om städernas wc-vatten, trots att utsläppen från fritidsbåtarna rör sig kring 6 ton. Nurminen gladde sig över uppmärksamheten som Östersjön har fått i tidningarna och inom politiken, men efterlyste handling i stället för ord. ”Faktum är att EU:s avloppsvattendirektiv fortfarande inte kräver en så bra fosforrening som Östersjön skulle behöva.Ett annat faktum är att HELCOM:s rekommendationer hotar att förbli enbart rekommendationer i det svåra ekonomiska läget.”

Felix Karmazinov berättade att 92 procent av avloppsvattnet i S:t Petersburg renas i år och att siffran kommer att uppgå till 95 procent i slutet av 2011. ”Nu vågar vi se helsingforsarna i ögonen, när vi inte längre förorenar Finska viken”, sade Karmazinov till publiken. Han pratade öppet om hur hans egen inställning har förändrats och om den psykologiska förändringen som han har lyckats åstadkomma i S:t Petersburg genom sitt personliga engagemang. ”Till en början var jag emot hela projektet och i S:t Petersburg såsom i Ryssland i allmänhet trodde man att avloppsvattnet renar sig självt i Nevas flöde. Jag är glad och tacksam över att mina finska vänner fick mig att ändra åsikt.”

I sitt anförande höll miljöminister Paula Lehtomäki med om att John Nurminens stiftelses satsning koncentrerar sig på rätt sak. ”Det är obestridligt att kemisk fosforrening är det kostnadseffektivaste sättet att minska algproblemen ute på öppna havet i Finska viken.”

Lantbruk och politisk vilja väckte diskussion i panelen

Efter Karmazinovs tal följde en paneldebatt under ledning av Helsingin Sanomats redaktör för utrikes- och säkerhetspolitik Kari Huhta. Övriga paneldeltagare var miljöminister Lehtomäki, ansvarig direktör för John Nurminens stiftelses övergödningsprojekt Marjukka Porvari, Finlands miljöcentrals specialforskare Seppo Knuuttila och Nordiska Investeringsbankens verkställande direktör Johnny Åkerholm.

Kari Huhta frågade paneldeltagarna varför det är så svårt att skydda Östersjön – varför blir havet inte snabbare rent? Ingen kunde ge ett entydigt svar på frågan. Miljöministern påpekade att en bidragande orsak är att ansvaret för Östersjön inte vilar på någon enskild aktör. Trots att miljövården är viktig prioriterar staterna i Östersjöns tillrinningsområde även många andra ekonomiska och sociala åtgärder.

Lantbruket är en het potatis som är svår att greppa. Till exempel har John Nurminens stiftelse för tillfället inga projekt i anknytning till näringsbelastningen från lantbruket. För att uppnå betydande utsläppsminskningar inom lantbruket krävs enligt Marjukka Porvari politisk vilja och mycket radikala beslut i frågor som stiftelsen inte har befogenhet att besluta om. Ett exempel är att fatta beslut som leder till att vissa områden helt måste sluta med jordbruksnäringen. Porvari lyfte dessutom fram dåliga den dåliga kvävereningen Finlands vattenreningsverk. Fosfor har redan i årtionden tagits bort exemplariskt i Finland, men när det kommer till kväve ligger vi i många kommuner efter S:t Petersburgs resultat. ”Här kunde vi ta lärdom av S:t Petersburg”, konstaterade Porvari.

Även Seppo Knuuttila krävde beslut av politikerna. Han framhävde än en gång betydelsen av kemisk fosforrening för Finska vikens tillstånd och för att minska eutrofieringen. ”S:t Petersburgs fosformängd förväntas minska med sammanlagt circa 20 000 ton före år 2020. Det motsvarar cirka hälften av dagens fosforlager i Finska vikens vattenmassa”, sade Knuuttila. En dylik minskning har redan en tydlig effect algblomningen om somrarna

Related