23.04.2015

Gipsbehandling av åkrar skulle rädda Skärgårdshavet

Gästskribent i Helsingin Sanomat, 18.4.2015

Med en ny metod kunde nästan hälften av Finlands mål för att minska på utsläppet av fosfor uppfyllas.

Man har under de senaste åren lyckats minska på de fosforutsläpp som eutrofierar Finska viken med upp till 60 procent. Det här har uppnåtts genom att avlägsna utsläppet av fosfor i avloppsvattnet i S:t Petersburg, genom att förnya stadens reningsverk och avloppssystem samt genom att minska utsläppen från en rysk gödselfabrik vid floden Luga. Resultaten märks i synnerhet i östra Finska viken, vars vatten förra sommaren var rekordklart.Det konkreta arbetet för att rengöra avloppsvattnet ska fortsätta i Ryssland, men också i de folkrika städerna i Polen. Om vi fokuserar på de större källorna för punktbelastning, kan situationen i Östersjön snabbt förbättras.

Inom jordbrukssektorn har man inte tidigare kommit på metoder för en snabb minskning av utsläppen i stor skala. Problemet har varit synligt i synnerhet i Skärgårdshavet, där belastningen huvudsakligen kommer från utsläpp från det finländska lantbruket.Under värmeböljan sommaren 2014 märktes tudelningen klart: i östra Finska viken gladde man sig över verkligt klara vatten, medan Skärgårdshavet fylldes av en luktande gröt av blågröna alger.

Men nu finns det nytt hopp för Skärgårdshavet. Experter vid Helsingfors universitet och Finlands Miljöcentral har efter mångåriga experiment bekräftat att en ny revolutionerande metod, gipsbehandling av åkrar, kan minska på lantbrukets utsläpp avsevärt i synnerhet i södra Finland.Genom spridning av gips på åkrar kunde Finland uppnå hälften av det mål på en minskning av utsläppen med 330 ton fosfor som Kommissionen för skydd av Östersjön uppställt för Finland.

 

Gips har också tidigare använts för markförbättring, men nytt är att ämnet kan användas inom vattenskyddet. Vid de undersökningar som genomfördes i Nurmijärvi konstaterades att gips på avrinningsområdet minskade markfosforns transport till vattendrag med 60 procent och minskade utsläppet av upplöst fosfor med 30 procent. Gips kan också avsevärt minska den lera och kol som rinner från åkrarna till vattendragen och därigenom blir vattendragen mycket klarare.

Under höstplöjningen kan man enkelt sprida gips med kalkningsutrustning. Gipset löser upp sig i markvätska och gör alltså inte marken hårdare. Metoden baserar sig på en bättre grynstruktur i marken och minskar inte på skördemängderna, utan växterna kan utnyttja den fosfor som kvarhålls i åkrarna. Gipsbehandlingen av åkrar kunde med rimliga kostnader årligen minska på den fosforbelastning som når Skärgårdshavet med upp till 30 procent, totalt 100 ton. I Finska viken skulle minskningen uppgå till åtminstone 50 ton. En så här stor nedskärning av utsläppen skulle märkbart minska på algblomningen.

Gipsning kan inte användas vid insjöområden på grund av den sulfat som gipset innehåller. Gips kan emellertid tryggt användas på leråkrarna kring Skärgårdshavets strandområden, eftersom det i havet på naturlig väg finns sulfat. Avfallsgips är en biprodukt hos gödselindustrin och i Finland finns stora mängder gips lagrade, bland annat i Siilinjärvi. Återvinning av avfallsgips för vattenskydd vore klok och förmånlig kretsloppsekonomi.

En gipsbehandling av åkrar i södra Finland som lämpar sig för ändamålet, och med vilken man uppnår en minskning på cirka 150 fosforton, skulle kosta cirka 55 miljoner euro. Enligt undersökningar inverkar gipset i åkermarken i minst fem år, därmed kostar operationen endast 11 miljoner euro per år. Summan är liten i jämförelse med exempelvis miljöstödet för lantbruket, som uppgår till drygt 200 miljoner euro per år.

Med denna förmånliga och effektiva metod kunde vi rädda Skärgårdshavet som nu är i dåligt skick. Vi borde utan dröjsmål utnyttja möjligheten.

Som nästa steg borde ett pilotprojekt i stor skala inledas med universiteten och forskningsanstalterna. Projektet skulle göra gipsbehandlingen bekant för jordbrukarna och den stora allmänheten. Vidare borde man kartlägga de områden i södra Finland där åtgärden kan genomföras. Samtidigt kunde en uppskattning göras om hur gipsbehandlingen kunde ingå som en del av systemet för miljöstöd för lantbruket.

Det pilotprojekt som genomförs som samarbete mellan Institutionen för ekonomi vid Helsingfors universitet och  Finlands Miljöcentral är redan under beredning under ledning av professor Markku Ollikainen. För projektet har sökts finansiering av medel som reserverats för skyddet av Östersjön och som administreras av miljöministeriet och jord- och skogsbruksministeriet.

Ett så här viktigt projekt borde få offentligt stöd.

Juha Nurminen
Skribenten är sjöfartsråd och styrelseordförande för John Nurminens Stiftelse.

Juha Nurminen, John Nurmisen Säätiön hallituksen puheenjohtaja. Kuva: Tero Pajukallio

Related