28.05.2018

I Östersjöstammens spår

“Vi är havets folk.” Vi är havets folk.

Dikten som finns på sidan av Matti Haupts staty Havets Folk i Mariehamn beskriver ålänningarnas nära förhållande till havet. Varje gång jag går förbi statyn känner jag något speciellt i maggropen.  De här orden berör mig djupt.

Visserligen är Åland omgiven av vatten, men många andra finländare upplever också att de är havets folk. Vi omges av hav, det är en del av vår nationella identitet. Det är fråga om en obruten kedja av generationer, om minnen och sägner bland människor som bott och levt i havets närhet. På våra stränder finns ett sekelgammalt ”pärlband” av museer, öar, segelklubbar, fiskeställen och sommarnöjen, där flera hundra år gamla traditioner relaterade till sjöfart och havsanvändning lever vidare.

Samma hav i oss alla. En förenande länk binder oss till vår stam. Gemensamt för oss som är med i stiftelsen är vår kärlek till eller rent av vår passion för havet, samt en stark tro att ingenting är omöjligt. Mätbara resultat och effektivitet. Vi vill berätta havets historia; havet som för oss finländare är en bro till världen, som både möjliggör handel och politisk eller kulturell samverkan men även fungerar som krigsskådeplats. Havet där vi simmar och åker båt på sommaren, och där vi skrinner eller åker skidor på vintern, så länge det är möjligt. Och eftersom Östersjön ännu för 15 år sedan såg ut att gå mot en sannolik död på grund av mängderna av blå alger, tog vi med i havets historia ett avsnitt om dess räddning.

Att John Nurminens Stiftelse ser på havet som en berikande faktor för vårt liv var en sak som tilltalade mig från början, då jag bekantade mig med stiftelsens arbete. En annan sak jag uppskattade var stiftelsens inställning, som gick ut på att med en noggrann fokus, kostnadseffektivitet och konkreta åtgärder sträva efter en så stor effektivitet som möjligt. Det måste erkännas att den här stiftelsen har tagit mig med storm. För mig är det ett privilegium att lotsa detta inhemska David och Goljat-projekt – Davids storlek, men Goljats resultat. Att vara liten är en styrka, för genom ett klokt uppbyggt samarbete växer effektiviteten och de mätbara resultaten kan mångdubblas.

Vi hör till havets stam, vi är en del av dess framtid. Jag har insett att alla behöver vara med och rädda Östersjön  – enskilda medborgare, företagsvärlden, stöd från den offentliga sektorn och yrkespersoner som arbetar med att skydda Östersjön.  Speciella trupper behövs, för räddningsarbetet kan inte vänta: Östersjön är i många avseenden i ett så kritiskt läge, att vi inte längre har någon tid att förlora. Vi i stiftelsen vill påminna om att vi genom våra personliga val kan se till att vi åtminstone inte på grund av likgiltighet belastar havet.

Skydda framtiden och förstå det förflutna. Detta uttrycker vad vår stiftelse gjort sedan den grundades år 1992 samt de uppnådda resultaten: snart 20 färdiga Ett Rent Östersjön-projekt, 36 utgivna böcker, ett tjugotal utställningar och Logg-nättjänsten, som är en riktig skattkammare för det maritima kulturarvet. Övergödningen i Östersjön har minskat med flera tusentals ton, högklassiga och sällsynta historier har presenterats både i hemlandet och utomlands i olika former. Vi har också belönats för att vi förmedlat information på många arenor.  Vi stödjer oss starkt i allt vi gör på resultaten av forskarnas arbete, de är utgångspunkten för vår interna sjökarta: vad härnäst och hur?

Någonting som gjorts glömdes säkert i ovannämnda lista: för närvarande har vi över 10 projekt inom skyddsarbete, Logg-tjänsten utvecklas hela tiden, stiftelsen fortsätter att publicera sjöhistorier i olika former, bland annat i podcastserien Mitt Östersjön som startar denna vår (och som jag verkligen är entusiastisk över!). Lika entusiastisk som de av stiftelsens vänner som var med och sjöng i stiftelsens första allsångsevenemang i januari, eller lika entusiastisk som de gastronomer och havsräddare som gladde sig på våren över de minskade dioxinhalterna i fiskarna i Östersjön. Vi verkar alla tillhöra Östersjöstammen på något sätt. Allra senast när vi åker över till Tallinn eller tar båten till Stockholm.

Vi fortsätter vår resa, håller ett öga på sjömärken, och har Ett Rent Östersjön som mål. Denna frändskap ger kraft – en känsla av samhörighet är det bästa botemedlet till allt. Vår generation kommer att bli ihågkommen för vad vi gjorde – eller lät bli att göra – för att skydda Östersjön.

Annamari Arrakoski-Engardt
Ombudsman för John Nurminens Stiftelse

Kuva: Mikko Voipio

Related