25.10.2017

Smattrigt slam, rosa avloppsvatten och presidenter

Industriellt avloppsvatten, det måste vi åtgärda! Tanken föddes i Berlin i maj 2013 under ett möte där vi tillsammans med experter på Östersjöområdets avloppsvatten funderade på metoder för att minska kommunala reningsverks utsläpp i vattendrag och i Östersjön.

I våra projekt för att effektivera reningsverkens verksamhet har vi stött på samma problem igen och igen: reningsverkens personal – som vi annars betraktar som Östersjöns superhjältar – anstränger sig med sin yttersta yrkeskunskap för att rena avloppsvatten på gifter och näringsämnen, men från någon industri kommer alltid skvättar eller större utsläpp som gör allt ihärdigt jobb onödigt. I värsta fall störs reningsverkets verksamhet under lång tid.

Industriella skvättar och kräkningar är en del av kommunala superhjältars vardag i allt för många avloppsreningsverk i hela Östersjöområdet. I Ryssland och Vitryssland är detta ett strukturellt problem som även har att göra med lagstiftning, hos oss i EU-länderna har det snarare att göra med praxis och föråldrad verksamhetskultur. Vi analyserade saken ingående och ju mera vi bekantade oss med problemen med industriell belastning, desto mångformigare och bredare bild kunde vi skönja. Då vi besökte olika ställen togs vi emot hjärtligt och förväntansfullt nästan överallt – och problemens mångformighet förstummande oss. Nästan som om vi öppnade Pandoras ask!

Giftiga utsläpp kan i värsta fall förstöra hela samhällen med nyttiga bakterier som lever i reningsverkens verksamma slam, och avloppsvattnens biologiska rening baseras på dessa. Så gick det till exempel i Viborg, där reningseffekten en morgon sjönk nära noll. Fluffiga moln som slammets sönderfall orsakat svävade ovanför reningsbassängerna. I staden Olaine i Lettland möttes vi av en otrolig magisk soppa, då kemiska industriers avloppsvattencocktail fick slammet att bubbla som tjock och smattrig ärtsoppa på reningsbassängens yta.

I Gattjina i Ryssland och Jelgava i Lettland bekantade vi oss däremot med problem som mjölkindustrins avloppsvatten ofta leder till. Från livsmedelsindustrin kommer vanligen inte giftiga utsläpp, men fett, vassla, fjädrar och plötsliga, stora näringsbelastningar hamnar hos reningsverken och stör ofta reningen.

Färgstarkast på våra utforskningsresor var en småstad i Litauen, vars avloppsvatten färgades vackert rosa av en rödbetsfabrik, samt Lesno reningsverk i Polen, dit blodrött avloppsvatten strömmade från ett lokalt kosher-slakteri.

Fastän rosa avloppsvatten kan låta fascinerande, och smattrigt magiskt slam och blodigt avloppsvatten skapar lite Halloweenstämning, har saken en allvarlig sida med tanke på vårt kära hav. Nu då många städers reningsverk förnyats och man åstadkommit effektivare rengöring som Östersjön så innerligt behöver, gör industriella skvättar att man inte når goda rengöringsresultat och vårt känsliga hav belastas i onödan. Näringsämnen och skadliga ämnen flödar fortfarande in i patienten mycket mer än läkarna skulle tillåta.

Slanten har en annan, lika viktig baksida: fastän man kan avlägsna en del skadliga industriutsläpp från avloppsvattnet, samlas skadliga ämnen i reningsverksslammet som blir så förorenat, att man ofta kan glömma att återanvända slammet till exempel i odling. Fastän cirkulär ekonomi är inne och näringsämnenas återvinning får en allt mer framträdande roll i framtiden, förblir nyttjande av avloppsvattensslam i matproduktionen en utopi så länge man inte hittar en lösning på problemet med skadliga ämnen i dess nuvarande omfattning.

Lyckligtvis fick vår ex-kollega Tuuli en snilleblixt i Berlin, och sedan dess har vi på stiftelsen målmedvetet jobbat med ett projekt för att komma till problemets kärna. Då vi jobbat med projektet BEST (Better Efficiency for Industrial Sewage Treatment) har det hunnit hända en hel del ­– utöver bubblande slam och tiotals reningsverk har vi upplevt kristallkronors skimmer och samarbetsfrämjande i snäppet finare mötesrum på ambassader. Polen har en viktig roll i projektet BEST och vi fick som stiftelse en inbjudan att anordna ett seminarium med miljöfokus då president Sauli Niinistö gjorde statsbesök i Polen 2015. Det är särskilt fint att detta som verkar väldigt alldagligt men som är så viktigt för Östersjön fortfarande är en del av utrikespolitiken och vår presidents agenda!

Ett bra projekt behöver mest av allt sakkunniga partner. Särskilt glada är vi över att Helsingfors stads miljöcentral och Helsingforsregionens miljötjänster HRM kom med i projektet genast från starten tillsammans med många andra aktörer i Östersjöområdet.

Vi fick känslor av runner´s high efter fyra års förberedelser, då projektets finansiering via EU:s program för Östersjöområdet äntligen säkrades sommaren 2017. Själva arbetet har dock bara börjat. Under nästa tre år strävar man efter att utveckla såväl tekniska lösningar som bättre administrativ praxis, så att verksamheten i kommunala reningsverk störs allt mindre av industriutsläpp.

Och nej, trots alla intressanta upplevelser, kommer vi inte sakna rosa avloppsvatten eller bubblande Halloweenslam – och inte Östersjön heller.

Marjukka Porvari och Miina Mäki har sprungit i mål BEST-projektet  de senaste fyra åren och under tiden druckit kaffe och beundrat verksamt slam i över trettio reningsverk i åtta olika länder.

Miina Mäki
Projektchef, Närfiskeprojekt & Projekt BEST
Marjukka Porvari
Direktör, Projekten Ett Rent Östersjön

 

 

 

 

 

 

Related