Myroasen

Kontaktinformation:

Gamla torvfält belastar Östersjön och påskyndar klimatförändringen

Torvtäktsområden, det vill säga torvfält, är myrar som har dränerats för torvproduktion. Till följd av dräneringen bryts torven ner, vilket orsakar betydande utsläpp av växthusgaser som påskyndar klimatförändringen. Samtidigt lakas torvens näringsämnen och humus, som färgar vattnet brunt, ut i vattendragen och Östersjön. Detta resulterar i mörkare sjöar i närområdet och ett alltmer övergött hav.

I Finland strävar man efter att halvera användningen av torv för energiändamål till år 2030 och att uppnå koldioxidneutralitet till år 2035. För att nå dessa mål avvecklas torvproduktionen snabbt.

Alla öppnade torvfält används inte fullt ut, utan de kan ha ett tjockt torvlager kvar. Nedbrytningen av den torkande torven på dikade torvfält fortsätter även efter att torvproduktionen upphört, vilket leder till betydande utsläpp till atmosfären och vattendragen.

Utsläppen kan dämpas genom att återställa torvtäkter genom återvätning. Detta påskyndar återgången till naturtillstånd, minskar utsläppen till vattendrag, och områdena blir gradvis kolsänkor och långsiktiga kolförråd.

Från torvfält till myroaser

Inom Myroasen-projektet främjas utvecklingen av avställda torvproduktionsområden tillbaka mot naturtillstånd. Två torvproduktionsområden i Ranua kommun, Karsikkosuo och Raakunsuo, återställs genom återvätning, det vill säga genom att täppa till dikena. Att täppa till dikena höjer grundvattennivån och möjliggör återkomsten av myrvegetation till området.

Om det är möjligt leds även vatten från omgivande isoleringsdiken och skogsdiken in i området. Myren binder näringsämnen och humus från skogsdikenas vatten, vilket renar avrinningsvattnet.

Det tidigare torvproduktionsområdet på Karsikkosuo var i produktion från 1995 till 2018, och på Raakunsuo producerades torv mellan 2002 och 2020.

Inom ramen för projektet återställs totalt 200 hektar torvproduktionsmark inklusive randområden. Dessutom kartläggs potentiella ytterligare områden och förhandlingar om förvärv av dem pågår.
Myroasen genomförs i samarbete mellan John Nurminens Stiftelse och Stiftelsen för naturarvet. John Nurminens Stiftelse ansvarar för planeringen och genomförandet av återställningen. Stiftelsen för naturarvet förvärvar områdena och ansöker om ett permanent skyddsbeslut enligt naturvårdslagen. På så sätt bevaras områdena som mångfaldiga myrar även i framtiden och kan fungera som kolsänkor.

Genom att återställa torvproduktionsområden kan man, utöver vatten- och klimatfördelar, öka den biologiska mångfalden när myrekosystemet återgår till att vara en mångsidig och koldioxidbindande miljö. Projektet erbjuder även alternativa affärsmöjligheter för maskinentreprenörer och stödjer deras sysselsättning när torvproduktionen upphör.

Inom projektet följs kvaliteten på avrinningsvattnet, omfattningen av öppna vattenytor i nybildade vattensamlingar och återkomsten av växtlighet efter genomförda återställningsåtgärder.

I samarbete till