Lärdomar från havskonferensen i Nice
Bloggare
Det talas allt mer ambitiöst om att skydda haven – men hur ska vi överbrygga klyftan mellan målen och finansieringen? Frivillighet räcker inte längre när miljökriserna tilltar. En hållbar blå ekonomi och strängare skyddsåtgärder är nödvändiga, skriver John Nurminens Stiftelses verkställande direktör Annamari Arrakoski-Engardt.
Samma teman förenar internationellt havsskydd, räddningsaktioner i Östersjön och FN:s havskonferens UNOC3 i Nice i år: ambitiösa mål, uppföljning av dessa, tillräcklig finansiering och balans mellan frivillighet och reglering. När det gäller havsskyddet utgörs utmaningen för närvarande av klyftan mellan tillräcklig finansiering och att uppnå de uppsatta målen, frånvaro av sanktioner samt tyngdpunkt på frivillighet. FN:s konferens lyfte upp de ovannämnda sakerna på bordet: målen för hållbar utveckling med anknytning till hav och marina resurser (SDG 14) förblir de minst finansierade av målen.
Ändå kan konferensen i Nice betraktas som en framgång eftersom den kraftfullare än tidigare lyfte havens betydelse på den internationella statsledningens agenda samt befrämjade många internationella fördrag, såsom avtalet om att förebygga oreglerat fiske på det fria havet i centrala Norra ishavet. Dessutom påskyndade konferensen erhållande av finansiering genom satsning på prat om pengar ur perspektiven blå ekonomi, hållbarhet, grön omställning och en gemensam framtid. Som kritisk resurs vid sidan av tredje sektorn lyfte konferensen fram företagens, städernas och vetenskapens betydelse för skyddet av haven.
Företag kan utveckla ansvarsfulla och hållbara produkter och tjänster för cirkulär ekonomi enbart om de har kunskap om och förståelse för de marina ekosystemen samt tillräcklig finansiering. Det finns fortfarande en utmaning att matcha finansiering, kompetens och behov – de rätta idéerna, författarna och finansiärerna hittar inte alltid varandra.
Förvånansvärt nog kan en del av vår stiftelses aktioner för skydd av haven anses utgöra blå ekonomi, även om vi inte har varit någon kommersiell part i gemensamt uppbyggda värdekedjor. Närfiskprojektet som vi lanserade för tio år sedan kommersialiserade vårdfisket. I Baltic Reed-projektet har man slagit vass längs kusterna och letat efter olika förädlingsvägar för denna biomassa. Sådana vägar har man hittat särskilt inom sektorerna förpackning, byggande och odlingssubstrat.
Jag fick tillfälle att presentera dessa och andra exempel på vårt arbete i september i Berlin, för företrädare för det tyska parlamentet och för proffs inom havsskydd. För att snabba upp ekonomisk tillväxt är blå ekonomi ett område som man ännu inte har tagit tag i. Exemplen från Norden var inspirerande – Tyskland avser att investera i hållbar blå ekonomi i framtiden. Med löftena från Nicekonferensen i åtanke skulle det ur havsskyddsperspektiv vara utmärkt om man i Centraleuropa började främja hållbar blå ekonomi.
Förutom finansiering och affärsverksamhet diskuterade man i Nice att skydd av haven och minskning av klimatförändringen borde behandlas tillsammans, inte separat som nu. Havens betydelse som kolsänkor kan inte understrykas för mycket, och därför är separering av dessa teman artificiell, särskilt ur perspektivet skydd av biologisk mångfald. FN:s mål att förhindra förlust av natur, genom att skydda 30 % av jordklotets land-, insjö- och havsområden fram till 2030, har ökat antalet skyddade områden. Det gemensamma målet var att inte fortsätta på samma sätt som tidigare, utan stoppa förlust av naturen och delvis även klimatkrisen. Det förs redan diskussion om nivån hos den biologiska mångfalden i skyddade och skyddsplanerade områden. Om ett område redan lider av förlust av naturen, skulle det vara viktigt att först återställa och sedan skydda. Områden med hög nivå av biologisk mångfald, både på land och till havs, bör för sin del skyddas på strängast möjliga nivå.
Sommarens entusiasm bör leda till allt starkare, vetenskapsbaserade återställnings- och skyddsinsatser. Detta arbete gör vi i våra projekt i vilka vi återställer torvproduktionsområden till myrar och våtmarker samt planterar bandtång i södra Sverige och vid Finlands kust.
Internationellt samarbete producerar resultat endast om uppnåendet av målen följs upp konsekvent och de styrsätt som stöder dem samt regleringen används på ett långsiktigt sätt för att främja skydd och hållbar affärsverksamhet. Sakta men säkert har vi ätit upp jordklotets resurser och försvagat dess motståndskraft, och nu bryter vi dess gränser. Lika långsiktigt men snabbare måste vi återställa, rädda och bygga vårt ekosystem på ett hållbart sätt, eftersom det fortfarande är möjligt.
Texten publicerades första gången i John Nurminens Stiftelses tidskrift Telegrammi (2/2025)
