Havsvatten
Havsvattnets egenskaper, såsom salthalt och temperatur, varierar i olika havsområden i Östersjön.
Östersjöns avrinningsområde
Östersjöns avrinningsområde avser det landområde från vilket allt yt- och grundvatten rinner mot Östersjön. Tiotals stora älvar rinner ut i Östersjön och för med sig belastning även från ett omfattande område, inklusive regioner som ligger långt från kusten. I avrinningsområdet kommer tillståndet för alla vattendrag på sikt också att påverka Östersjön, eftersom näringsämnen och skadliga ämnen så småningom hamnar i havet genom sjöar och älvar.
Östersjöns avrinningsområde är stort, fyra gånger så stort som havet. Nästan 90 miljoner människor i totalt 14 olika stater bor i avrinningsområdet. Det finns nio kuststater vid Östersjön: Finland, Sverige, Danmark, Tyskland, Polen, Litauen, Lettland, Estland och Ryssland.
Östersjöns medeldjup
Jämfört med världshaven är Östersjön litet och grunt med lite vatten. Östersjöns medeldjup är bara 55 meter och havets djupaste punkt är Landsortsdjupet som är 459 meter djupt. Världshavens medeldjup räknas i sin tur i kilometer.
Havsvattnets temperatur
Östersjön är ett kallt hav och den globala uppvärmningen påverkar det på många sätt. På grund av milda vintrar fryser en allt mindre del av Östersjön om vintrarna. Östersjöns undervattensnatur påverkas av att perioden med istäcke minskar och havsvattnet värms upp.
Det varma vattnet och den rikliga tillgången på fosfornäringsämnen i vattnet gynnar särskilt tillväxten av blågröna alger. Havsvattnets temperatur påverkar också syrebristen på bottnarna, eftersom syreförbrukningen på havsbotten ökar i varmt vatten.
Salthalten i Östersjön
Östersjöns vatten är bräckt vatten med låg salthalt – en unik blandning av salt havsvatten från oceanerna och sötvatten från nederbörd och otaliga älvar. Salthalten i Östersjön är i genomsnitt endast cirka en femtedel av salthalten i oceanerna. I Bottenviken och på Finska vikens botten är Östersjöns vatten nästan sött. Östersjön är det näst största havet med bräckt vatten i världen, bara Svarta havet är större.
Östersjöns förbindelse med världshavet via de danska sunden är trång och smal, varför endast små mängder av detta salta världshavsvatten når Östersjön. På grund av den smala förbindelsen med världshavet byts också vattnet i Östersjön långsamt. Enligt beräkningar tar det cirka 30 år för hela Östersjöns vattenmängd att bytas ut. På grund av att vattnet byts ut så långsamt stannar miljögifter och näringsämnen som orsakar övergödning kvar i Östersjön under en lång tid.
Vattnet är skiktat
Östersjön är permanent skiktat enligt salthalten. Det salta havsvattnet som strömmar från Nordsjön genom de danska sunden är tyngre än sötvatten och sjunker ner i Östersjöns botten och sänkor. På havsytan blir det däremot kvar ett lager vatten med lägre salthalt som spätts ut av många älvar och av regn. Lagren av grundvatten och ytvatten skils åt av ett saltsprångskikt, en haloklin.
Östersjöns ytvatten skiktar sig också efter temperatur. På sommaren sjunker kallt vatten djupare och det varmare vattenlagret ligger närmare ytan. När vattnet är som tätast, det vill säga tyngst, ligger det runt fyra grader.
Östersjön behöver ditt hjälp. Det är inte för sent att rädda Östersjön.
Syrebrist
Vinter- och höststormar och starka vindar blandar effektivt syrerikt ytvatten i djupare vattenskikt. På grund av skiktningen når effekterna av stormvindar inte under saltsprångskiktet, haloklinen, och det syrerika vattnet kommer inte åt att blandas ända till havets botten. I sänkorna i Östersjön förekommer gång på gång syrelösa perioder vilka förvärras ytterligare av övergödningen i havet. Till följd av övergödningen lider Östersjöns sänkor av kontinuerlig syrebrist och de syrefria döda bottenområdena är omfattande.
Saltpuls
Ibland, ungefär en gång per decennium, strömmar under lämpliga väderförhållanden en stor mängd salt och syrerikt havsvatten från Nordsjön till Östersjöns sänkor. Ett sådant flöde kallas för saltpuls. Detta förbättrar också tillfälligt syresituationen i sänkorna. Om det syrefria bottenområdet är stort, är det syrerika vattnet som strömmar in i sänkorna inte alltid tillräckligt för att förbättra syresituationen i bottnarna under en längre tidsperiod.