Biologisk mångfald

Östersjön har en unik natur. Men människans verksamhet hotar havsnaturens biologiska mångfald. Förlusten av biologisk mångfald pågår också under vattnet.

I Östersjön är den biologiska mångfalden särskilt hotad av övergödning och klimatförändringens följder. De påverkar det marina livet i alla miljöer.

Andra faktorer som bidrar till att minska den biologiska mångfalden är:

• förlusten av lokala livsmiljöer
• ohållbar användning av havets resurser
• miljögifter, läkemedel och andra skadliga ämnen som kommer ut i havet

Havets ekosystem är känsligt för miljöförändringar

Det finns få arter i Östersjön jämfört med andra hav, och näringskedjorna mellan organismerna är enkla. När mångfalden bland organismsamhällena i havet förblir så stor som möjligt, kan Östersjön lättare motstå förändringar i miljön.

Arterna i Östersjön

Östersjön är ett nordligt hav med kallt och bräckt vatten. I Östersjön lever en speciell blandning av arter som lever i salta världshav och i sötvatten. Det finns få arter som trivs fullkomligt i brackvatten.

Östersjön är för salt för sötvattensarter och för söt för saltvattensarterna i oceanerna. Det största antalet saltvattenarter arter finns i södra Östersjön, nära de danska sunden. Sötvattensarterna trivs däremot nära kusten i de saltfattiga delarna av Östersjön.

Östersjöns nyckelarter

Nyckelarterna spelar en viktig roll i det marina ekosystemet som upprätthållare av biologiska samhällen.

Viktiga arter i Östersjön är:

• blåstång
• bandtång
• blåmussla

De livsmiljöer som bildas av blåstång och bandtång är viktiga för fiskar och ryggradslösa djur i Östersjön. De är också utmärkta lekplatser för fisk och skydd för fiskyngel. Flerårig växtlighet binder näring från vattnet sin tillväxt, och en frodig äng av bandtång kan också binda mer kol än en skog av samma storlek.

Blåmusslorna, som täcker stenar och bergssluttningar under vattnet, filtrerar sin föda från vattnet och renar samtidigt vattnet. I skydd av blåmusslekolonierna lever en mängd olika små kryp, och musslor och andra bottenlevande djur är viktig föda exempelvis för ejder och många fiskar, såsom flundra.

Den biologiska mångfalden i havsnaturen

Naturens mångfald handlar om mycket mer än bara om artrikedom. All aktivitet i havet grundas på näringsvävar och på havsorganismernas växelverkan med varandra och med sin miljö.

Miljöförhållandena, såsom havets botten, vågigheten eller ljusmängden påverkar vilken typ av organismer som trivs i olika miljöer i havet. Arterna i organismsamhället är i konstant växelverkan med varandra. När omständigheterna för en art förändras, påverkar de alltid också alla andra arter.

Havets näringskedjor

Planktonalger och bottenvegetationen är basproducenterna i näringskedjan i Östersjön. Små planktondjur som äter kiselalger är mat för större djur. Större rovdjur, till exempel rovfisk, jagar mindre djur. I toppen av näringskedjorna finns stora marina däggdjur, rovfåglar och människan.

När klimatet och havsvattnet blir varmare, förändras näringskedjorna i Östersjön, vilket ändrar på näringskedjorna och ger förlusten av biologisk mångfald ytterligare fart.

När vattnet värms upp blir det också lättare för sydliga främmande arter att etablera sig i Östersjön. Främmande arter kan utgöra ett hot mot de ursprungliga arterna i Östersjön. Klimatförändringens effekter påskyndar också eutrofieringen av havet och kan öka syrebristen på havsbotten. Förändringarna i det marina ekosystemets funktion är svåra att förutse. Förändringarna syns också bland annat i de fiskbestånd som är föremål för kommersiellt fiske.