Riskerna för vattendrag måste beaktas när man ökar biogasproduktionen och produktionen av inhemska återvunna gödselmedel
Biogas är en klimatvänlig energiform och biogasproduktionen förbättrar Finlands försörjningsberedskap. Produktionen kan emellertid medföra en risk för näringsutsläpp i vattendrag om hanteringen av rötrester från produktionen och avloppsvatten från biogasanläggningarna inte är omsorgsfullt planerad.
Projektet Sustainable Biogas, som leds av John Nurminens Stiftelse, främjade minskningen av näringsutsläpp i samarbete med biogassektorn och olika intressenter. Arbetet beaktade hela biogasproduktionskedjan, från bearbetningen av råvaror till rötningen och ett säkert utnyttjande av näringsrika rötrester.
Placeringen av och tillståndsgivningen för biogasanläggningar har en nyckelroll i vattenskyddet
Enligt projektets resultat kräver en hållbar hantering av näringsämnen noggranna överväganden vid planeringen av biogasanläggningar, beviljandet av tillstånd och vid biogasproduktionen. Faktorer som ska beaktas är till exempel den regionala näringsbalansen, att det finns tillräckliga och ändamålsenliga lager av råvaror och rötrester samt att det inte sprids för mycket rötrester i förhållande till växternas behov.
“Näringsämnena är regionalt ojämnt fördelade och det är viktigt att biogasproduktionen inte ökar den lokala näringsbelastningen, utan snarare jämnar ut den effektiva fördelningen av näringsämnen”, konstaterar Pekka Paavilainen, överinspektör vid NTM-centralen i Egentliga Finland.
Med hjälp av de näringskartor som skapats i projektet har man kunnat identifiera ställen med överproduktion av näringsämnen samt områden där näringsämnen kunde spridas utan skador. Kartläggningarna gjordes i områden som kämpar med näringsöverskott i Zemgale, Lettland, på Åland och i Egentliga Finland.
Genom att utveckla behandlingen av återvunna näringsämnen och avloppsslam för vi in näringsämnen a i ett kretslopp
Största delen av de gödselmedel som används i Finland är mineralgödselmedel, trots att en betydande del av den fosfor som används inom jordbruket, liksom en del av kvävet och kaliumet, kunde erhållas från inhemska återvinningsbaserade gödselprodukter. De som använder gödselmedel har valt billiga konstgödselmedel; de är lätta att använda, varumärkena är bekanta och produkterna är av hög kvalitet.
Energikrisen har drivit upp priserna på mineralgödsel, vilket har ökat intresset för återvunna gödselmedel. Konkreta åtgärder för att förbättra kvaliteten på återvunna gödselmedel och jordförbättringsmedel, såsom införande av kvalitetssystem samt kommunikationsåtgärder, har en nyckelroll när det gäller att öka efterfrågan på återvunna näringsämnen. Uppmärksamhet bör också ägnas åt att lösa strukturella problem, såsom den låga lönsamheten i produktionen av återvunna gödningsmedel och återvunna näringsämnen och den låga förädlingsgraden i produkterna.
Dessutom bör samordningen av de delvis motstridiga målen för behandlingen av avloppsslam fortsätta. I projektet genomfördes en jämförelse av olika behandlingsmetoder, som utvärderade reningsmetodernas effektivitet med tanke på föroreningsförebyggande, näringsåtervinning och begränsning av klimatförändringar. Jämförelsen visade att ingen metod tillsvidare är överlägsen de andra.
Slambehandlingsmetodens effektivitet beror på vad man vill uppnå med behandlingen. Vill man minska riskerna med skadliga ämnen genom förbränningsbehandling, minskar möjligheten att återvinna näringsämnen. Vill man å andra sidan uppnå effektiv återvinning av näringsämnen, är slamtorkning nödvändigt och då är koldioxidavtrycket större än med andra behandlingsmetoder.
Skyddet av Östersjön kräver samarbete och informationsutbyte över gränserna
Projektet Sustainable Biogas, som finansieras av EU:s Central Baltic-program, samarbetade över gränserna med myndigheterna och biogasföreningen i Lettland. Projektet samlade också erfarenheter och lärdomar från Sverige och Tyskland. I Lettland identifierades risker som ännu inte behandlas i landets lagstiftning. Konceptet med fosfatkänsliga områden, som utvecklats i Tyskland, kunde också vara lämpligt för att stödja fastställandet av gränsvärden för användning av näringsämnen inom jordbruk och grönbyggande i Finland. Projektet sammanställde allmänna rekommendationer för biogasproducenter och myndigheter, för att möjliggöra vattendragsvänlig biogasproduktion runt Östersjön.
En av de viktiga lärdomarna av projektet är dock att samma verktyg inte fungerar överallt, eftersom utgångspunkterna, problemen och lagstiftningen är olika. Därför skapade projektet också utvecklingsförslag på nationell och regional nivå, vilka ger en god grund för att främja en hållbar biogasproduktion. I Finland viktiga teman som behöver utvecklas är lokaliseringsstyrningen av biogasproduktion i områden med näringsöverskott, utvecklingen av tillståndssystemet, främjandet av näringshantering vid offentlig upphandling, priskonkurrenskraften hos och efterfrågan på återvunna näringsämnen, gränserna för spridning av näringsämnen inom jordbruk och grönbyggande samt förståelsen för behovet av näringshantering i biogasrelaterade beslut.
”Främjandet av näringshantering kräver insatser av och samarbete mellan olika intressenter. Det är därför viktigt att intressenterna tar sig an planerna och utvecklingsförslagen så att utvecklingen av näringshantering inom biogasproduktionen inte avtar och näringsutsläppen till Östersjön därmed ökar”, påpekar Annamari Arrakoski-Engardt, vd för John Nurminens Stiftelse.
Sustainable Biogas
Projektet Sustainable Biogas finansierades av programmet Interreg Central Baltic och genomfördes av John Nurminens Stiftelse, NTM-centralen i Egentliga Finland, Suomen Biokierto ja Biokaasu ry, Lettlands statliga miljötjänster och biogasföreningen i Lettland. Tillsammans med biogasindustrin och olika intressenter främjade projektet en minskning av växthusgasutsläppen i hela produktionskedjan för biogas, från bearbetning av råvaror till rötning och säker användning av näringsrika rötrester.
