Aranda kommer med oroande besked om Östersjöns tillstånd, men övervakningsresultaten förvånar inte
Text:
Forskningsfartyget Aranda, som drivs av Finlands miljöcentral Syke, övervakar regelbundet Östersjöns tillstånd. Vi fick i augusti följa med på en resa med fartyget där data samlades in om Östersjöns biologiska, fysikaliska och kemiska tillstånd samt halterna av skadliga ämnen. De data som samlas in under övervakningsresorna är viktiga för att kartlägga bland annat övergödning, syreförhållanden samt plankton- och bottenfaunasamhällen. Resultaten från augusti visar att Östersjöns tillstånd försämrats under en lång tid.
Havet fortsätter åt alla håll ända till horisonten – det andas lugnt medan vinden krusar vågorna. Samtidigt påminner de tank- och fraktfartyg vi passerar om Östersjöns betydelse som geopolitisk knutpunkt. Fartyg glider kors och tvärs, vissa ligger ankrade i kö och väntar på att få gå in i hamn. Längre bort skär ett ryskt krigsfartyg genom vattnet längs farleden i mellersta Finska viken, med Hoglands tysta siluett i bakgrunden.
Men Finlands miljöcentrals forskningsfartyg Aranda har ett annorlunda, vetenskapligt uppdrag i Finska viken: hon rör sig från mätpunkt till mätpunkt och kartlägger Östersjöns tillstånd. De långtidsdata som samlas in genom regelbunden övervakning används för att följa förändringar i havets tillstånd och effekterna av skyddsåtgärder på land. Informationen är viktig för forskare, miljöorganisationer och politiska beslutsfattare.
Ett skepp kommer lastat med forskning
Syke gör flera övervakningsresor med Aranda varje år för att kartlägga Östersjöns tillstånd: i januari, på våren kring påsk, i maj–juni och i augusti.
Den här augustiresan leds av Sykes forskningsprofessor Maiju Lehtiniemi, som ansvarar för researrangemangen, provtagningen och forskningsarbetets framskridande. Under den del av resan som omfattar Finska viken deltar 14 besättningsmedlemmar och 15 forskare från Syke, Meteorologiska institutet och några universitet.
Ombord på fartyget arbetar man dygnet runt för att utnyttja tiden till havs effektivt. Under resan samlas hundratals vattenprover in; vissa analyseras direkt ombord, andra först i laboratorier på land. Prover tas också från bottensediment, och havets fysikaliska egenskaper mäts med hjälp av vågbojar.
Resultaten från övervakningen visar på ett allvarligt tillstånd för Östersjön
Syke publicerade resultaten från augustiresan på Östersjödagen i slutet av månaden. Nyheterna om näringshalterna i Finlands södra havsområden är dåliga: mängden fosfatfosfor, som orsakar övergödning, har bara ökat på lång sikt. Trots att näringsbelastningen på havet minskat, strömmar syrefattigt och näringsrikt bottenvatten från Östersjöns huvudbassäng in i Finska viken. Syresituationen var också dålig i Finska vikens djupområden i augusti.
Närings- och syrenivåer påverkas av vattenskiktningen i Östersjön: saltare vatten är tyngre än sötvatten och sjunker till botten. Skikten blandas dåligt, vilket innebär att syre inte når de djupa delarna. Från syrefria områden försvinner livet: bottenlevande djur dör och fiskarna förlorar sina livsmiljöer.
Övergödningen förvärrar syrebristen ytterligare, eftersom allt fler döda algceller sjunker till botten och bryts ner i biologiska processer som förbrukar syre. Från syrefria bottnar frigörs också fosfor tillbaka ut i havet – det är en ond cirkel som är svår att bryta.
Vattenprover hämtas från havsdjupen
Rosette-vattenhämtaren kommer äntligen upp till ytan och förs till fartygets forskningsdäck. Forskarna kommer från laboratorierna för att hämta prover till olika mätningar.
Vattenhämtaren Rosette samlar vattenprover in från olika djup hela vägen upp till ytan. Rosette sänks först ned nära botten och lyfts sedan uppåt mot ytan. På förutbestämda djup tas prover längs vägen.
Nedtill på Rosette finns en CTD-sond som kontinuerligt mäter temperatur, syrehalt, salthalt och a-klorofyll, som visar mängden alger i vattnet. Det ger en realtidsprofil över vattnets egenskaper genom hela vattenpelaren. På datorskärmen syns kurvor som visar hur egenskaperna förändras med djupet.
Bland dem som hämtar prover på forskningsdäcket finns Tanja Kinnunen, marinanalytiker från kemilaboratoriet, som arbetat på Aranda i nästan 30 år. Hennes arbete inkluderar mätning av syre- och näringshalter i vattnet.
Trots det lugna vädret nu har Kinnunen också upplevt stormiga expeditioner under sin karriär.
Hon minns särskilt en resa 1995, då Aranda hamnade i stormens öga i Gotlandsbassängen när man försökte ta sig i skydd på östra sidan av ön. Vinden nådde tillfälligt 44 m/s. Illamåendet bland forskarna som samlats i sofforna i mässen – fartygets gemensamma utrymme för samling, umgänge och måltider – fick ge vika för adrenalinet som stormen framkallade. Numera ger man sig inte medvetet ut för att bedriva forskning i stormigt väder.
Långsiktig övervakning av havets tillstånd
I ett annat rum i kemilaboratoriet finns en intressant apparat där vatten rör sig genom tunna rör med små luftbubblor med jämna mellanrum.
Det är näringsanalys som pågår, med hjälp av Skalar-näringsanalysatorn som varit i bruk på Aranda i bara ett par år. Resultaten visar hur mycket näringsämnen, såsom fosfor och kväve, som finns tillgängliga för alger i vattnet. Överväxt av alger och växter leder till övergödning av havet.
Pia Varmanen, som arbetar med näringsanalysen, presenterar apparaturen och de data den producerar. Hon noterar bland annat att näringsnivåerna är höga nära botten – vilket är typiskt för augusti.
Resultaten förs in i ett basregister först på land när internetanslutningen fungerar utan problem. Efter resan kontrolleras resultaten också flera gånger; allt granskas av flera ögonpar. Om något avvikande märks i resultaten redan på fartyget rapporteras det till expeditionsledaren. Det noggranna och långsiktiga övervakningsarbetet är enligt Varmanen mycket givande.
”Informationen vi samlar in om Östersjön är avgörande för att förstå tillståndet och planera skyddsåtgärder. Kontinuerlig övervakning är en väsentlig del av en större helhet där forskare arbetar tillsammans”, förklarar Varmanen.
Information om Östersjöns näringsväv
Nära kemilaboratoriet, på andra sidan korridoren, finns biologilaboratoriet, där väggarna pryds av mikroskopbilder på olika planktonarter.
Prover av växtplankton tas från Rosettes vattenprov, medan djurplankton samlas in med en stor håv direkt från havet. Proverna analyseras dock först på land.
Under de senaste decennierna har tillståndet för djurplankton och bottenfauna i Finlands havsområden försämrats. Mängden djurplankton har minskat, och syrebristen på bottnarna gör det svårt för bottenlevande djur att överleva.
Augustiresan ger dock ett visst hopp: enligt Sykes rapport i slutet av augusti verkar mängden hoppkräftor i öppet hav i Finska viken ha ökat. Hoppkräftor är viktig föda för många fiskarter. Men några långtgående slutsatser kan ännu inte dras av resultaten, utan utvecklingen behöver följas under kommande år.
Från resultat till åtgärder
Innan vi anländer till Hangö samlas forskarna i fartygets mäss. Expeditionsledaren Maiju Lehtiniemi går igenom övervakningen och resultaten i stora drag. Alla prover kunde tas, utrustningen höll, och denna gång förekom inte heller några GPS-störningar.
När fartyget närmar sig kajen i Hangö hamn går vi alla upp på däck för att hälsa på forskarna som väntar på att få gå ombord vid kajen. En del av dem som deltagit i övervakningen i Finska viken stannar nu i land, medan andra fortsätter resan genom Skärgårdshavet mot Bottenviken.
På Bottenhavet har det utlovats så hård vind och höga vågor att Aranda får stanna kvar för natten vid kajen i Hangö. Ett annat alternativ vore att smyga bakom någon ö för att söka skydd från vinden, men det är mer förnuftigt att vänta en stund så att arbetet kan fortsätta säkert och proverna tas på rätt sätt.
Samtidigt har även Sykes kustövervakningsfartyg anlänt till Hangö, och vi träffar personal därifrån på tåget från Hangö till Karis. Resultaten från kustövervakningen ger inte heller något att fira: när det gäller övergödning är alla kustvatten som övervakas i dåligt skick – främst på grund av näringsbelastning från jord- och skogsbruket. Syresituationen har också försämrats.
När vi färdas med tåget tillbaka mot Helsingfors känner vi oss, trots Östersjöns allvarliga tillstånd, trötta men lyckliga. Den professionella och långsiktiga uppföljningen av Östersjöns tillstånd ger information som utan vilken det vore mycket svårt om inte rentav omöjligt att planera skyddsåtgärder. Samtidigt vet vi att de åtgärder som vidtagits har förbättrat situationen i Östersjön, så utvecklingen går åt rätt håll. Vi behöver fortfarande beslutsfattare och beslut som verkligen stödjer sig på dessa forskningsresultat och som stödjer arbetet med att rädda Östersjön.
Källor och ytterligare information:
Syke pressmeddelande om övervakningsresultaten: Långtidsövervakning pekar på tydliga förändringar i Östersjöns ekosystem . 28.8.2025.
Finlands miljöcentral: https://www.syke.fi/sv
