Torvfält återställs med ny metod – målet är att minska vattenutsläpp, motverka förlust av biologisk mångfald och öka kolsänkor
Lisätietoja
Ari-Pekka Auvinen
Skyddschef
Stiftelsen för naturarvet
ari-pekka.auvinen@luonnonperintosaatio.fi
+35850 4133 403
John Nurminens Stiftelse och Stiftelsen för naturarvet återställer nedlagda torvfält med en ny metod som efterliknar strukturen hos naturliga myrar. Samtidigt svarar projektet på de krav som förordningen om restaurering av natur ställer på Finland.
Lorem ipsum dolor sit amet consectetur adipiscing elit. Finland siktar på att bli koldioxidneutralt senast år 2035, vilket innebär att användningen av torv för energi måste avvecklas snabbt. Arealen för torvproduktion har nästan halverats från knappt 80 000 hektar år 2010 till knappt 40 000 hektar år 2022.
Som en följd av utvecklingen finns det nu en stor mängd torvfält som frigjorts från produktion i Finland. Alla öppnade torvfält kommer inte att används fullt ut utan på en del av dem kommer det fortfarande att finnas kvar ett tjockt torvlager.
”Nedbrytningen av torv fortsätter även efter att produktionen har upphört, vilket orsakar betydande koldioxidutsläpp i atmosfären samt humus- och näringsutsläpp i vattendrag”, säger Anna Saarentaus, specialsakkunnig vid John Nurminens Stiftelse.
John Nurminens Stiftelse och Stiftelsen för naturarvet genomför i det nya projektet Myroasen – Från torvproduktion till myr med biologisk mångfald – en återställning av två nedlagda torvfält tillbaka till ett naturligt tillstånd. Naturliga myrar binder näringsämnen, vilket minskar mängden näringsämnen som kommer ut i vattendragen. Samtidigt förbättras den lokala biodiversiteten och området kan utvecklas från en utsläppskälla av växthusgaser till en kolsänka.
Projektet får medel från EU:s Just Transition Fund (JTF).
Ny metod testas i Ranua
Tidigare har nedlagda torvfält omvandlats till våtmarker genom att man byggt omledningsdammar i områdets dräneringsdiken. Det gör att vattnet stiger i en del av området, men en del förblir fortfarande torrt. I projektet Myroasen återställs områdena i så omfattande grad som möjligt.
”Det nya med vår metod är att vi skapar långa, svagt sluttande former som efterliknar strukturen hos de myrar där objekten ursprungligen låg, det vill säga som om de vore strängar i en strängmyr. Bakom dessa strängar lämnas alltid ett stort fält med lågt vatten, där vitmossa och andra myrväxter kan återhämta sig”, säger Ari-Pekka Auvinen, skyddschef vid Stiftelsen för naturarvet.
Genom återställning kan tidigare torvfält på några få år bli artrika livsmiljöer, men en slutlig återställning av myrars ekosystem är en långsam process.
Av de aktuella områdena ligger Raakunsuo vid Simojoki, Finlands näst viktigaste laxälv i Östersjöområdet. Torvutvinningsområdet har tidigare belastat älven. Vattnet från Karsikkosuo rinner genom Heinijoki till Kivijoki och vidare ut i Bottenviken. Tillståndet för de mottagande vattenområdena har klassificerats som tillfredsställande.
Återställning är den bästa och mest kostnadseffektiva efteranvändningsformen ur miljösynpunkt
För miljön är det inte likgiltigt vad som händer med de torvfält som frigörs från produktion. Traditionellt har majoriteten av dem planterats med skog. Andra alternativ för efteranvändning av torvfält är växtodling och våtläggning av låglänta områden till våtmarker. Dessa har utnyttjats i mindre utsträckning. Dessutom har stora förväntningar ställts på produktionen av sol- och vindenergi under de senaste åren.
Alternativen för efteranvändning av torvmarker skiljer sig avsevärt åt när det gäller klimat-, vatten- och biodiversitetseffekter. Enligt en expertbedömning från Naturresursinstitutet är återställning till myr och skogsplantering de klart mest fördelaktiga formerna av efteranvändning för klimatet. När det gäller effekterna på vatten och biodiversitet är de bästa efteranvändningsalternativen emellertid våtmarker och återställning till myr. Däremot är traditionellt jordbruk, som kräver effektiv dränering och gödsling, klart det sämsta alternativet ur miljösynpunkt.
”Även sol- och vindkraftsparker kräver vanligtvis dränering av torvfält, vilket upprätthåller nedbrytningen av torv och orsakar skadliga utsläpp av växthusgaser och näringsämnen. I sådana områden kan inte heller myrarter återhämta sig. För att minimera miljöeffekterna skulle det till exempel vara fördelaktigt att installera solpaneler i redan byggda miljöer, som på byggnaders tak”, påminner Anna Saarentaus.
Genom att återställa nedlagda torvproduktionsområden kan också EU:s nya restaureringsförordning sättas i verket.
Projektet finansieras av EU-fonden för en rättvis omställning.
Vi minskar växthusgasutsläppen och näringsläckaget till Östersjön från avställda torvfältgenom att återställa torvfälten till myrmark.
Haluatko pysyä kartalla Itämeren tilasta?
Tilaa uutiskirjeemme ja kuulet ensimmäisenä Itämeri-aiheisista tapahtumista, säätiön hankkeiden etenemisestä, merellisistä julkaisuista ja muista kiinnostavista sisällöistä.
