Myroasen

Kontaktinformation:

Projektets styrgrupp

Ordförande Tarja Väyrynen, Oulun Energia
Paula Alho, ELY Centrum
Tarja Bergman, City of Rovaniemi
Samuli Joensuu, Tapio
Anna-Kaisa Ronkanen, Syke
Eeva-Stiina Tuittila, University of Eastern Finland
Ulla Rosenström, John Nurminen Stiftelse
Jouni Rauhala, ELY Centrum

Gamla torvfält belastar Östersjön och påskyndar klimatförändringen

Torvtäktsområden, det vill säga torvfält, är myrar som har dränerats för torvproduktion. Till följd av dräneringen bryts torven ner, vilket orsakar betydande utsläpp av växthusgaser som påskyndar klimatförändringen. Samtidigt lakas torvens näringsämnen och humus, som färgar vattnet brunt, ut i vattendragen och Östersjön. Detta resulterar i mörkare sjöar i närområdet och ett alltmer övergött hav.

I Finland strävar man efter att halvera användningen av torv för energiändamål till år 2030 och att uppnå koldioxidneutralitet till år 2035. För att nå dessa mål avvecklas torvproduktionen snabbt.

Alla öppnade torvfält används inte fullt ut, utan de kan ha ett tjockt torvlager kvar. Nedbrytningen av den torkande torven på dikade torvfält fortsätter även efter att torvproduktionen upphört, vilket leder till betydande utsläpp till atmosfären och vattendragen.

Utsläppen kan dämpas genom att återställa torvtäkter genom återvätning. Detta påskyndar återgången till naturtillstånd, minskar utsläppen till vattendrag, och områdena blir gradvis kolsänkor och långsiktiga kolförråd.

Från torvfält till myroaser

Inom Myroasen-projektet försöker man vända utvecklingen i de torvproduktionsområden som tagits ur bruk tillbaka till ekosystem som ansamlar torv. Två torvproduktionsområden i Ranua kommun, Karsikkosuo och Raakunsuo, återställs till myrmark- och våtmarksekosystem. I Karsikkosuo genomfördes restaureringsåtgärder redan i slutet av 2024. I den torra norra delen av myren har man skapat en struktur som efterliknar aapamyrmarks ribbor och höjningar. Torven är formad som en ”trappa” för att säkerställa att alla delar av kärret blir vattendränkta och att myrvegetationen börjar återhämta sig. I områdets södra del anlades två bottendammar för att höja vattennivån och i den södra delen för att utvidga våtmarken.

Restaureringsåtgärder kommer att genomföras vid Raakunsuo före utgången av 2025. Målet är att dela upp området så att så stor del som möjligt återvätas. Raakunsuo har många källor, vilket skapar goda förutsättningar för dess återvätning.

Om det är möjligt leds även vatten från omgivande isoleringsdiken och skogsdiken in i området. Myren binder näringsämnen och humus från skogsdikenas vatten, vilket renar avrinningsvattnet.

Det tidigare torvproduktionsområdet på Karsikkosuo var i produktion från 1995 till 2018, och på Raakunsuo producerades torv mellan 2002 och 2020.

Inom ramen för projektet återställs totalt 200 hektar torvproduktionsmark inklusive randområden. Dessutom kartläggs potentiella ytterligare områden och förhandlingar om förvärv av dem pågår.
Myroasen genomförs i samarbete mellan John Nurminens Stiftelse och Stiftelsen för naturarvet. John Nurminens Stiftelse ansvarar för planeringen och genomförandet av återställningen. Stiftelsen för naturarvet förvärvar områdena och ansöker om ett permanent skyddsbeslut enligt naturvårdslagen. På så sätt bevaras områdena som mångfaldiga myrar även i framtiden och kan fungera som kolsänkor.

Genom att återställa torvproduktionsområden kan man, utöver vatten- och klimatfördelar, öka den biologiska mångfalden när myrekosystemet återgår till att vara en mångsidig och koldioxidbindande miljö. Projektet erbjuder även alternativa affärsmöjligheter för maskinentreprenörer och stödjer deras sysselsättning när torvproduktionen upphör.

Inom projektet följs kvaliteten på avrinningsvattnet, omfattningen av öppna vattenytor i nybildade vattensamlingar och återkomsten av växtlighet efter genomförda återställningsåtgärder.

I samarbete