Närfiskprojektet

John Nurminens Stiftelses Närfiskprojekt, som genomfördes åren 2015–2019, skapade för första gången en kommersiell värdekedja för karpfisk från Skärgårdshavet som omfattar hela vägen från havet till tallriken. Samtidigt förbättrades imagen för karpfisk som livsmedel betydligt. I projektet fiskades sammanlagt 700 ton braxen och mört från Skärgårds- och Bottenhavet, som motsvarar 5 ton fosfor. Projektet uppnådde många framgångar, men samtidigt konstaterades det att det fortfarande finns utvecklingsbehov i de värdekedjor som anknyter till kommersialiseringen av karpfisk.

Mål
Mål
Vårdfiske i Östersjön och karpfisken till finländarnas tallrikar.
Tidsplan
Tidsplan
2015
2019
Status
Status
700 000 kg fiskade braxen och mört, sammanlagd 5 ton minskning i fosforbelastningen.

Återvinning av näringsämnen från hav till land

Genom fiske är det möjligt att lyfta upp på land och återvinna betydande mängder näringsämnen som övergöder Östersjön. I Finland återvinner man 700 ton fosfor årligen med fiske. Dessutom är hållbart fångad fisk ett Östersjövänligt alternativ till intensivt producerat kött eller importerad fisk och ett sätt att minska utsläppen av växthusgaser från livsmedelsproduktionen. I Närfiskeprojektet byggdes en fungerande produktionskedja upp  först tillsammans med aktörer i Åboregionen och till storkök, senare också tilla andra omräden och konsumenter.

John Nurminens Stiftelses Närfiskprojekt involverade 5 till 20 kontraktsfiskare årligen som utvaldes genom en öppen anrop varje år och som fiskade karpfisk, främst braxen och mört i Skärgårdshavet och Bottenviken. Innan projektet startade etablerade stiftelsen tillsammans med forskare och intressentgrupper också principerna för hållbart förvaltningsfiske för Närfiskeprojektet, som alla aktörer som deltar i samarbetet åtagit sig.

Bild: Miina Mäki

Tiden är mogen för en framgångshistoria för karpfisk

Under Närfiskprojektet lanserades fem storköks- och konsumentprodukter: Arkeas närfiskbiff (Kalaliike S. Wallin), Palmias mörtfärsbiff (Lagerblad Foods) och tre Pirkka-produkter från Kesko (Apetit). Stiftelsen har tillsammans med andra aktörer fungerat som en föregångare i branschen, och mängden karpfiskprodukter och producenter har ökat.

Konsumenternas kunskaper om fördelarna med att äta karpfisk har ökat. John Nurminens Stiftelses Närfiskprojekt lyckades med att öka medvetenheten och att genom samarbete uppnå sitt huvudmål, som var att skapa en permanent inhemsk marknad för finländska produkter av vild fisk. Tillsammans med intressentgrupperna skapade Stiftelsen principer för hållbart vårdfiske som alla aktörer i Närfiskprojektet förband sig att följa.

 

Flaskhalsar och möjligheter i fråga om kommersialiseringen lösas tillsammans med fiskare och andra intressenter.

En av de viktigaste lärdomarna i Närfiskeprojektet var att det finns en efterfrågan på karpfiskprodukter om priset på produkterna är rätt, och det är också möjligt att möta efterfrågan när alla delar av värdekedjan samarbetar på ett samordnat sätt. Det kan finnas tillräckligt med fisk och efterfrågan, men utvecklingsbehoven i de olika länkarna i värdekedjan måste tillgodoses för att det ska vara möjligt att öka produktionens och fiskets volym och lönsamhet i framtiden. Småproducenterna får inte heller lämnas i sticket, och det förutsätter flexibilitet av de stora aktörerna i kedjan, till exempel genom att de råvarumängder som behövs för produkterna uppskattas i god tid på förhand. För att åtgärda problem och osäkerhetsmoment inom kommersialiseringen behövs tekniska investeringar och ett närmare samarbete mellan primärproducenter, förädlare och aktörer inom detaljhandeln i fiskeribranschen.

Även om Närfiskprojektet har slutförts, fortsätter John Nurminens Stiftelse att stödja branschen genom att delta i den offentliga debatten och sprida information om fördelarna med att äga karpfisk. Dessutom stödjer stiftelsen kommersialiseringen av vårdfisket efter karpfisk i projektet Baltic Fish, som pågår i Sverige och på Åland. John Nurminens Stiftelses mål är att överföra de kunskaper som samlats i Närfiskprojektet till fler aktörer för att trygga att produkter som tillverkats på karpfisk är tillgängliga och lämpade för marknaden även i fortsättningen.

Mer information:
Projektchef Miina Mäki
Projekten Ett Rent Östersjön
John Nurminens Stiftelse
Tfn 050-576 3298
e-post: fornamn.efternamn@jnfoundation.fi

Närfiskprojektet
Hållbart vårdfiske av underutnyttjade karpfiskar hjälper den övergödda Östersjön och erbjuder konsumenterna en ny vattendrags- och klimatvänlig proteinkälla. John Nurminens Stiftelses Närfiskprojekt, som genomfördes åren 2015–2019, avlägsnade fem ton fosfor från Östersjön och skapade en värdekedja för karpfisk som fungerar på marknadens villkor och omfattar hela leveranskedjan från havet till tallriken. Dessutom förbättrades karpfiskens image som livsmedel. Projektet tilldelades ELO-stiftelsens matkulturpris år 2018. Närfiskprojektet var åren 2015–2017 med som ett pilotprojekt i NutriTrade (NutriTrade – Piloting a Nutrient Trading Scheme in the Central Baltic) som delfinansierades av programmet EU Interreg Central Baltic (2015–2018). NutriTrade-projektet utvecklade innovativa och kostnadseffektiva åtgärder för att minska eutrofieringen av Östersjön.

John Nurminens Stiftelse söker avtalsfiskare för Närfiskprojektet i Skärgårdshavet. För 2019 kan 10 – 15 fiskare väljas för projektet. Utlysningen öppnas 22 januari 2019 och stängs 22 februari 2019. Alla registrerade yrkesfiskare (i Skärgårdshavet, Finskaviken, Bottenhavet) kan delta i utlysningen. Fiskare på samma område kan lämna in en gemensam ansökan som en grupp. Man kan fylla i blankett eller skicka in en fritt formulerad ansökan till projektet. Av ansökan ska dock tydligt framgå de uppgifter som nämns i urvalskriterierna för projektet. I ansökan ska dessutom ges en uppskattning av den genomsnittliga fångst som fiskaren/gruppen av fiskare kunde fiska för projektet under 2019. Det totala målet för projektet 2019 är 200 000 – 250 000 kg braxen (>500 g) och mört (>70 g) är särskilt lämpligt att mala till fiskmassa. Dessa bör utgöra cirka 70 % av den genomsnittliga fångsten.

Stiftelsen kan vid behov be om en precisering av uppgifterna i ansökan. Ansökningar som innehåller bristfälliga uppgifter kan inte beaktas vid valet av deltagare. Om det inte senast inom utsatt tid har kommit in ansökningar som uppfyller urvalskriterierna, förbehåller sig Stiftelsen rätten att öppna utlysningen på nytt eller att helt och hållet låta bli att välja fiskare för projektet 2019.

Ansökningarna lämnas skriftligen till John Nurminens Stiftelse:

Per e-post: miina.maki@jnfoundation.fi med rubriken NÄRFISKPROJEKTET I SKÄRGÅRDSHAVET

Per post:

ANSÖKAN – NÄRFISKPROJEKTET I SKÄRGÅRDSHAVET

Projektchef Miina Mäki
John Nurminens Stiftelse
Bölegatan 2
00240 Helsingfors

Vid valet av fiskare beaktas följande urvalskriterier:

1. Erfarenhet av fiske av karpfisk med ryssja (fiskets varaktighet och fångsten i genomsnitt).
2. Storleken på fångst av karpfisk per gång (uppskattning av fångsten/vittjandet i genomsnitt, fiskarter)
3. Den genomsnittliga andelen fisk som går att mala till fiskmassa av fångst av karpfisk
4. Utplaceringen av fiskeredskap: eventuella färdiga platser för ryssjor och den genomsnittliga sammansättning (karpfiskens %-andel av fångsten) som fångst från dessa platser ger, fiskerätt och fisketillstånd
5. Fiskarens möjligheter att lämna fångsten i en med tanke på den fortsatta hanteringen lämplig hamn för att säkerställa att logistiken fungerar

Läs här: regler och instruktioner för Närfiskprojektets 2019 ansökan.

JOHN NURMINENS STIFTELSES NÄRFISKPROJEKT

Målet med John Nurminens Stiftelses Närfiskprojekt är att återvinna näringsämnen ur det marina ekosystemet på land och samtidigt stödja åtgärder som strävar efter att minska antalet utsläpp och därmed förbättra speciellt Skärgårdshavets tillstånd. Dessutom är målet att förbättra utnyttjande av karpfiskar som människoföda. I projektet fiskar man specifikt underutnyttjad karpfisk. För fisket har fastställts ramvillkor för att säkerställa att det är förenligt med hållbar utveckling. Fångsten av karpfisk utnyttjas i sin helhet: största delen vidareförädlas för livsmedelsbruk och de outnyttjade fiskdelarna utnyttjas för produktion av svin- eller fiskfoder eller för energiproduktion. De avtalsfiskare som deltar i projektet väljs genom en öppen utlysning. Fiskarena förbinder sig till att följa ramvillkoren för projektet mot ersättning för fosforrening. Ersättningen för fosforrening gäller endast fångst av karpfisk.

De avtalsfiskare som deltar i projektet väljs i pilotfasen av projektet för 2019 och för fångst av karpfisk betalas till fiskarena ersättning för fosforrening 2019 på följande grunder:

1. Målet är att styra en så stor del av den fångade karpfisken som möjligt till livsmedelsbruk, minst 70 procent av den genomsnittliga fångsten.
2.Fiskare ingår själva avtal om försäljning och leverans av fångsten direkt med projektets samarbetspartner. Projektets samarbetsparter betalar marknadspris för den del av fångsten som används som livsmedel och som uppfyller kvalitetskriterierna.
3.Ersättningen för fosforrening 2018 är 0,531 euro/kg fångad karpfisk och grunden för ersättningen är en ersättning på 66,37 euro för varje forsforkilo som avlägsnas ur havet.
4. Ersättningen för fosforrening kan betalas max för det totala målet för projektet, 200 000 – 250 000 kg karpfisk, tillsammans. Om det här målet överträffas, stiftelsen ska bestämma om betalning av ersättning för fosforrening för delen av fångst som överträffar målet.

Förutsättningar för betalning av ersättning för fosforrening:

  1. Rapportering görs på rapporteringsblanketten för projektet (datum för fisket, fångstens storlek per art, andel som lämpar sig för livsmedelsbruk, fiskar som släppts fria per art). Rapporteringen i projektet är offentlig och uppgifterna kan publiceras på webbsidan för projektet. Fiskarenas personuppgifter publiceras dock inte utan separat överenskommelse.
  2. Dessutom lämnas verifikat på den fångst som levererats för livsmedelsbruk, samt ett vägningsintyg eller något annat trovärdigt intyg om den andel av fångsten som används för annat än livsmedelsbruk och som levereras till fortsatt hantering. Ersättning utbetalas utgående från verifikat i regel 1–2 gånger om året när fångstperioden upphör.
  3. Fångst som omfattas av stödet i projektet får inte deponeras på hög eller lagras så, att den fortsatta användningen eller förädlingen till livsmedel förhindras på grund av lagringen.
  4. Ersättning för fosforrening utbetalas för fångst av braxen och karpfisk under en tid (vår- och höstsäsongen), som definieras separat med fiskarena. Fiskeredskapen får inte under samma tid användas för att fånga annan fisk än den som definieras i ramvillkoren för projektet.

Den ersättning för fosforrening som betalas för fångst av karpfisk är villkorlig och kan återkrävas. Genom att underteckna projektavtalet med John Nurminens Stiftelse förbinder sig de fiskare som deltar i projektet till följande randvillkor gällande fisket i projektet:

Reglerna för projektet:

  1. Fiskeredskap och deras utplacering
  • Fiskarna fångas med redskap som gör det möjligt att befria i punkt 2.1 avsedd icke önskad bifångst levande så att fiskarna inte tar skada.
  • De fiskeredskap som är med i projektet märks med projektets kännetecken för den tid som de används i projektet.
  • Fångstplatserna får inte finnas vid vandringsfiskarnas rutter eller flodmynningar. Projektet ska godkänna utplaceringen av fiskeredskapen på förhand.
  • Skyddade områden lämnas utanför fiskeområdet.
  • Före utplacering av fiskeredskap ska även vattenområdets ägares/delägares skriftliga tillstånd inhämtas.
  1. Fångsten och hanteringen av fångsten
  • Av den fångst som deltar i projektet befrias alla utrotningshotade eller utsatta fiskarter, små fiskar och nedan nämnda rovfiskar så att fiskarna inte skadas (t.ex. med en håv):
  • Utrotningshotade eller utsatta arter anses vara arter märkta med rött eller orange i WWF:s fiskguide: ål, lax, öring, havsharr, sik
  • Övriga arter som ska släppas fria: abborre över 35 cm, gädda, gös, lake, nejonöga, asp, torsk, flundraTillåten bifångst:
    • Blandfångst av karpfisk-nors. Motivering: också norsen är en underutnyttjad fiskart som på senare tid ökat. Fångst som fås på våren med samma ryssjor kan bestå av både karpfisk och nors.
    • Abborre, under 35 cm – tillåten andel som bifångst högst 25 % av fångsten.
    • Strömming – när ett strömmingsstim påträffas i en ryssja för karpfisk i projektet bland annan fångst, ska strömmingarna antingen släppas fria eller skiljas åt från den övriga fångsten och rapporteras till myndigheten i enlighet med normal praxis för kvoterat fiske. Det huvudsakliga syftet med fångsten får emellertid inte vara fiske av strömming.
    • Andra arter som tillfälligt påträffas bland fångsten och som inte nämns i punkt 2.1, när deras andel inte överstiger 10 % av fångsten.

OBS: Bifångst omfattas inte av ersättningen för fosforrening.

  • All fångst av karpfisk tas tillvara.
  • En så stor del av fångsten av karpfisk som möjligt ska utnyttjas som människoföda, och den fångst som levereras för livsmedelsbruk ska uppfylla kvalitetskraven (t.ex. avblodning av braxen, kylkedja) på livsmedelsproduktion. Det ska finnas kvitton (t.ex. köparens kvitto) på försäljning av fångsten.
  • Fångsten av karpfisk eller en del av denna får inte levereras som foder för pälsfarmning.
  • Fångst som omfattas av ersättningen för fosforrening kan inte samtidigt omfattas av något annat fiskestöd.
  • Endast fångst från fiskeredskap som ingår i projektet får föras till den mottagande hamnen vid ett och samma tillfälle (inte sammanblandad med andra fångster).
  • Fiskaren tar på begäran prover på fångsten för de forskningsinstitut som deltar i projektet eller tar med sig forskaren för att se fångsten och/eller ta prover.
  1. Övervakning
  • Projektet har rätt att övervaka att ramvillkoren uppfylls i fiskehamnarna och vid vittjandet. Fiskaren ska på begäran ta med en övervakare/representant för projektet för att vittja fångsten.
  • Fiskaren ska föra bok över fångsten under projektet, både tillvaratagen fångst och frisläppt fisk. För projektet ska dessutom uppges fiskeredskap och deras utplacering. Fångstbokföringen är offentlig både vad det gäller tillvaratagen fångst och frisläppt fisk. Uppgifter om fångsten publiceras på projektets webbplats, med undantag av personuppgifter om fiskarena eller platserna för vittjandet, som inte publiceras utan separat överenskommelse.
  • Överträdelser av villkoren tas alltid upp mellan projektet och fiskaren, och uppsåtlig överträdelse leder till att utbetalningen av ersättningen för fosforrening upphör omedelbart och redan utbetald ersättning återkrävs vid behov.

I projektet ska utöver ramvillkoren följande tillvägagångssätt iakttas:

  • Enskilda och slumpmässiga felaktiga fångster som hamnat bland övrig fångst ger inte i sig någon omedelbar orsak till att avbryta utbetalningen av ersättning.
  • Även slumpmässiga felaktiga fångster rapporteras i samband med den övriga rapporteringen, och stiftelsen förbehåller sig rätten att vid behov bedöma, när felen räknas som slumpmässiga och beslutar om eventuella påföljder och tillvägagångssätt enligt egen bedömning.
  • Arter som eventuell påträffas döda, och om vilka man i ramvillkoren bestämt att de ska släppas fria, släpps tillbaka i havet.

Närfiskprojektet var också ett av pilotprojekten inom projektet NutriTrade (NutriTrade – Piloting a Nutrient Trading Scheme in the Central Baltic). Projektet delfinansierades genom EU-programmet Interreg Central Baltic (2015–2018). I NutriTrade-projektet skapades ett system för genomförande och finansiering av frivilliga åtgärder för näringsminskningar i Östersjöområdet (www.nutribute.org). NutriTrade var ett av flaggskeppsprojekten i EU:s Östersjöstrategi och ledades av John Nurminens Stiftelse.

Vad avses med karpfiskar?
Karpfiskar (familjen Cyprinidae) är en familj fiskar av vilka det lever upp till 19 olika arter i Finland. De mest välkända karpfiskarna hos oss är braxen och mört, och övriga karpfiskarter som påträffas i våra vatten är t.ex. sutare, id, ruda och löja.

Vilka fiskar tillverkas Pirkka-produkten av?
Pirkka-skärgårdsfiskbiffarna tillverkas av braxen som fångats vid den finska kusten inom Närfiskprojektet.

Vilka delar av fisken används i tillverkningen?
I produkten används fiskköttet – samma delar som man brukar använda av fiskar. Skinnet och benen separeras från de rensade fiskarna under tillverkningsprocessen för fiskmassa innan man tillverkar själva produkten.

Hurdant näringsinnehåll har karpfiskarna?
De inhemska karpfiskarna är hälsosamma proteinkällor och ett bra alternativ till intensivproducerat kött eller importerad fisk. Karpfiskar har låg fetthalt, varför man inte har påträffat några betydande koncentrationer av skadliga ämnen i dem och intaget av karpfiskar har inte begränsats (Evira).

I början av april 2017 publicerades det nyheter om att mört i Finska viken kan innehålla sugmask som smittar till människan. Är braxenbiffarna helt säkra att äta?
Man kan smittas endast av rå fisk. Det finns ingen smittorisk med tillagade produkter som t.ex. Pirkka-fiskbiffar. Sugmasken är en parasit. Man kan undvika smitta genom att värma upp eller frysa fisken före användning. Eviras råd för frysning av vildfångad fisk och fiskrom är att förvara dem i -20 celsiusgrader under minst ett dygn. För karpfiskar är Eviras rekommendation att de fryses i minst en vecka. Pirkka-fiskbiffar kan dock förtäras direkt efter köp i och med att smittorisk inte gäller tillagade produkter.

Fiske är det effektivaste sättet att avlägsna fosfor från Östersjön. Är inte fosfor som överförs från fisk skadlig för människor?
Nej, fosfor som överförs från fisk är inte skadlig för människor. Fosfor är ett naturligt förekommande grundämne som alla levande organismer behöver för sin tillväxt – näst efter kalcium är fosfor det mineralämne det finns mest av i människokroppen, och ca 85 % av det finns i benstommen som kalciumfosfat. Fosfor finns i de flesta livsmedlen. Finländarna får det huvudsakligen från mjölk och spannmålsprodukter.

Östersjön är väldigt förorenat. Överförs miljögifterna från fisk till människor?
Vissa miljögifter, t.ex. kvicksilver och dioxiner, kan ansamlas i fisk och andra organismer. Största delen av de skadliga ämnena lagras i fiskarnas fettvävnader. Karpfiskarna är magra och innehåller därmed inte skadliga ämnen. De positiva hälsoeffekterna av att äta fisk är däremot betydande, och enligt de nya näringsrekommendationerna uppmanas finländare också att ytterligare öka andelen fisk i sin kost (THL). Att äta inhemsk fisk enligt Eviras rekommendationer är säkert och tillrådligt.

Varför har intag av strömming begränsats, men inte intag av mört?
Strömming är en fet fisk, varför miljögifter lagras lättare i strömming än i magra karpfiskar. Förhöjda dioxinhalter har tidigare konstaterats i större strömmingar från Östersjön, och därför har Evira gett rekommendationer för intag av strömming som orensad är över 17 cm lång. Dioxinhalten hos Östersjöströmming följs upp regelbundet. Däremot kan man tryggt äta strömmingar som är under 17 cm långa.

Kan man äta då mycket karpfisk som man har lust till?
Ja, man kan utan problem äta så mycket karpfisk som man önskar.

Varför lanserar Kesko en närfiskprodukt, dvs. Pirkka-skärgårdsfiskbiff?
Kesko vill för sin del befrämja hållbart och varierat fiske. John Nurminens Stiftelses Närfiskprojekt erbjöd en utmärkt utgångspunkt för detta arbete. Den nya produkten tillverkas på ett ansvarsfullt sätt, och den är den första i sitt slag i Finland. Kesko vill vara pionjär i fullskaligt utnyttjande i vår inhemska, underutnyttjade fisk och därmed ge sina kunder en möjlighet till ansvarsfull konsumtion.

Varför är produkten djupfryst?
För närvarande var detta det enda förnuftiga alternativ som leveranskedjan för fisk hade att erbjuda. Blir produkten populär kommer Kesko att överväga även andra alternativ.

Varför har produkten panerats?
Kesko valde panering i och med att panerade djupfrysta fiskprodukter har en större efterfrågan. Närfiskprojektet har som mål att ta etisk och hälsosam närfisk till alla finländares tallrikar. Om produkten visar sig vara lönsam, kan man eventuellt utveckla en liknande produkt utan panering. Själva fiskbiffen har väldigt låg fetthalt.

Vad innehåller produkten?
Alla ingredienser har listats på förpackningen: braxen, glutenfritt ströbröd, rybsolja, laktosfri grädde, potatisflingor, buljong, citrusfiber, joderat salt och svartpeppar.

Varför har man använt joderat salt i produkten?
Statens näringsdelegation rekommenderar användning av joderat salt. Jod är ett essentiellt näringsämne som krävs för produktionen av sköldkörtelhormoner samt för normal tillväxt och utveckling av foster och barn. Finländarnas intag av jod är inte optimalt. Fiskbiffarna uppfyller även detta behov.

Hurdan nytta har Östersjön av fiske av karpfisk?
Mört och braxen har ökat betydligt i Finlands havsområden på grund av övergödningen i Östersjön och fiske som riktats mot rovfiskar. Fiske av karpfisk kan balansera fiskbeståndets struktur och ge större livsrum även för rovfiskar. Med fångsten avlägsnas även näringsämnen från vattendragen, vilket bidrar till att minska övergödningen av kustvattnen.

Finns det inga mer effektiva sätt att avlägsna näringsämnen från Östersjön?
För närvarande finns det inte några mer effektiva sätt att avlägsna näringsämnen från havet. I Finland avlägsnas nästan 700 ton av fosfor från vattendragen med den årliga fångsten av fisk, vilket är mer än den årliga belastningen från avloppsvatten från de finländska städerna, industrin och glesbebyggelsen.

FISKE

Vad händer med de fiskar som släpps fria?
Fiskarna är oskadade när de släpps tillbaka till vattnet. Inom Närfiskprojektet används endast sådana redskap från vilka det är möjligt att släppa levande fiskar fria (dvs. inte t.ex. trålar eller nät).

Hur övervakar man att fiskarna inte fångar även annan fisk i samband med fisket på karpfisk?
Stiftelsen övervakar fisket bl.a. med stickprov och fångstrapporter. Vi för också statistik över de fiskar som släpps fria.

Hur försäkrar man sig om att rov- och vandringsfiskar släpps fria?
Fiskarna kan inte ta annan fångst i land samtidigt som de fiskar med redskap från Närfiskprojektet. Övervakningen av att fiskarna följer reglerna sker med stickprov, fångsförsäljningskvitton och med fångstrapporter.

När fiskar man inom Närfiskprojektet eller fiskar man året runt?
Braxen och mört fiskas på våren och försommaren, från april till slutet av juni. Fisket inom Närfiskprojektet följer denna säsong.

Får fiskarna fiska vad som helst utanför projektet under projekttiden?
Närfiskprojektet begränsar inte fiskarnas verksamhet utanför projektet.

Får man använda ryssjor som används i projektet även till annat fiske?
Fångstredskapen som ingår i Närfiskprojektet får inte under samma tid användas för att fånga annan fisk än karpfisk som omfattas av projektet.

Varför deltar fiskarna i projektet om de inte får fiska värdefulla fiskar?
Det finns gott om karpfisk i kustvattnen, och fiskarna vill gärna utnyttja denna underutnyttjade resurs. Fiske av karpfisk kan också bli en ny alternativ inkomstkälla för kustfiskarna.

Hur stor ersättning får fiskarna för att inte fiska värdefulla fiskar?
Karpfisk som fångats inom projektet säljs vidare till marknadspriser. Utöver detta betalar man i verksamhetens inledande skede fosforreningsersättning till fiskarna, 0,53 € för varje kilo av karpfiskfångst (baserad på 64 € för varje kilo av fosfor som avlägsnats från havet). Under projektet är målet att åstadkomma fungerande produktionskedjor och en tillräckligt stor efterfrågan hos konsumenterna för att fisket ska kunna vara lönsamt och marknadsmässigt framöver.

Hur många ryssjor har fiskarna till sitt förfogande?
Antalet fångstredskap som fiskarna har till sitt förfogande varierar. I genomsnitt har varje fiskare 2–4 redskap.

Har man definierat på förhand hur stor fångsten ska vara för att användas som människoföda?
Utgångspunkten för projektet är att fiska mört och braxen för att användas som människoföda. Vi strävar efter att utnyttja så stor del av fångsten som möjligt, alltid minst 70 %. Endast fiskar som är för små för att användas i massaframställning och de sidoströmmar som uppkommer vid rensning används för något annat, t.ex. för tillverkningen av fiskmjöl eller som råmaterial för bioenergi.

Finns det sanktioner för eventuella förbrytelser?
Fosforreningsersättningen för fiskaren uteblir om man bryter mot reglerna.

FINANSIERING

Hur finansieras Närfiskprojektet?
John Nurminens Stiftelses egna kostnader för projektet finansieras i huvudsak med donationsmedel. De övriga samarbetspartnerna deltar i projektet med sin egen finansiering.

Vilka källor kan fiskarna få stöd från?
De fiskare som deltar i Närfiskprojektet får inget annat stöd för sina fångster inom projektet.

Hur mycket kostar projektet totalt?
Den totala budgeten för Närfiskprojektet är ca 200 000 € per år, vilket inkluderar miljövårdsersättningar, övervakning samt koordinering av och kommunikationer inom projektet.

Får stiftelsen en del av försäljningsintäkterna för Pirkka-produkten?
Stiftelsen får inga pengar för Pirkka-produkten. Att köpa produkten stöder Östersjöskyddet genom att befrämja hållbart fiske och utnyttjande av karpfisk som människoföda.

Varför har John Nurminens Stiftelse inlett Närfiskprojektet?
Det primära målet för stiftelsens projekt Ett Rent Östersjön är att förebygga övergödningen i Östersjön. Fiske är ett viktigt sätt att återvinna näringsämnen från havet tillbaka till land, och det stöder samtidigt de åtgärder som genomförs på land för att minska avrinningen av näringsämnen. När braxen suger upp mat från botten frigör de samtidigt näringsämnen tillbaka till vattnet för algerna, vilket ökar övergödningen lokalt.

Karpfisk är en underutnyttjad resurs i Finland, och genom att utöka fisket av karpfisk kan man också balansera fiskebelastningen på rovfiskar och därmed befrämja en balanserad struktur av kustvattnens fiskbestånd. De livsmedelskedjor som använder karpfisk är väldigt osäkra, och Närfiskprojektet strävar också efter att överbrygga övergångsperioden mot en starkare marknad där karpfiskfisket och livsmedelskedjorna skulle kunna fungera självständigt och marknadsmässigt, på kommersiella grunder.

Kustfiske är också en viktig del av den traditionella skärgårdskulturen i Finland, och bevarandet av ett livskraftigt kustfiske ligger i linje med målsättningarna för stiftelsens verksamhet.

MILJÖPÅVERKAN

Vilka effekter har projektet och är de mätbara?
I havsområdet uppnås fördelarna genom att 1) på land återvinna näringsämnen bundna i fiskbiomassan från havet och 2) utnyttja näringsämnen för produktion av etisk närmat, vilket för sin del minskar övrig verksamhet som ger upphov till näringsutsläpp (bl.a. odling av djurfoder) och minskar även de näringsströmmar till Skärgårdshavet som kommer utifrån. Ca 0,7–0,8 % av vikten på en karpfisk utgörs av fosfor. Därmed är det enkelt att räkna ut fosformängden från karpfiskfångstens totalvikt. Med karpfiskfångsten kan man årligen återvinna upp till ca 8 ton fosfor från Skärgårdshavet.

Orsakar inte lantbruket en mycket större belastning i Skärgårdshavet? Varför vidtar inte stiftelsen åtgärder inom lantbruket?
Stiftelsen deltar i pilotprojektet för gipsbehandling av åkrar som ledare av projektet NutriTrade. Detta är den första åtgärd som påverkar fosforavrinning från åkrarna effektivt och snabbt och som kan innebära en betydande minskning av utsläpp från lantbruket. Gipsbehandling av åkrar förbättrar åkermarkens struktur och binder effektivt upp löslig fosfor i jordmånen och minskar därmed utsläpp från land till havet. Med fiske kan man återvinna näringsämnen från havet tillbaka till land, vilket stöder utsläppssänkande åtgärder på land.